jennifer lodin

Vad tror "alla" mina trogna läsare? Datum, vikt och längd? :) jag själv tror att han kommer komma 1 juni, väga 3366 gram och att han är 49 cm lång. En liten knubbis :)

Hitills idag så har alexandra hunnit med en flaska välling och jag har under tiden som hon låg i soffan och åt upp vällingen, stått i köket och vräkt i mig en massa salta S som min karl köpte igår på hemmakväll till mig. Vi var till huset en sväng igår och målade lite lister och bara var ute och lekte med alexandra tills cirka halv nio tiden då hon inte var ett dugg trött. Hon körde sin rosa fyrhjuling jäklar i mig och hon älskar det. Livet på landet kommer hon nog tycka om helt otroligt mycket. Omringad av både hundar, katter, hästar, kossor och får. Kossorna och fåren är bäst tycker hon.

Iallafall så åkte vi till stan igår vid halv nio tiden och skulle köpa något att käka och bara hoppas på att alexandra skulle somna i bilen. Icke! Tjejen var inte trött förrän vi kom hem och hade varit inne i tre minuter. Hon somnade snabbt. Skönt för henne. Hjärtat! Iallafall så gick det ytterligare tre minuter och mannens jävla idiot jobbtelefon jävel jävel ringde och dom bad honom komma in. Klockan var väl då cirka 22.00 och av någon anledning så blev jag jätte ledsen och satt och grät som ett litet barn. Jag skyller på hormonerna. Det är väl kanske inte så konstigt heller att man blir ledsen när han redan jobbar så pass mycket som han gör redan, men när vi ''äntligen'' ska få vara tillsammans en kväll och till och med sova tillsammans en hel natt så ringer den där satans telefonen. Jag har ju så ont i hela kroppen hela tiden och orkar liksom ingenting. Jag har energi till tusen hela tiden men klarar inte av det för kroppen säger emot. Klockan var ju ändå ''dags att sova'' och jag var dödligt trött, men ändå blev jag ledsen när han var tvungen att åka på jobb. Men då är han ledig hela måndagen istället och då ska vi mysa så jävla mycket hela familjen, hela dagen och hela kvällen, samma sak på tisdag. :)

Går även in i vecka 36(35+0) idag och det känns så jäkla skönt att det snart är över med den här graviditeten. Jag längtar så mycket tills jag får bli av med magen och all denna vikt som jag har gått upp eftersom jag blir så trött och slut för ingenting och sen så vill jag självklart ha min son på utsidan av magen så jag kan titta på honom och ta på honom på ett helt annat sätt mot för vad jag kan göra nu. Kom ut snart, baby! Och jag blev ju bara liiiiite mer bebissjuk när jag häromdagen tog med mig alexandra och åkte till frida och elsa för att busa en hel dag och gosa med fina Vilmer. Den lilla stora klumpen. Att han vägde nästan fem kilo när han föddes såg det verkligen inte ut som. När jag höll i den där lilla klimpen så försvann han nästan och då blev man ju lite smått sensitive och tänkte på alexandra när hon föddes och hon vägde bara 2802 gram när hon föddes och var 47 cm lång. Helt otroligt. Man glömmer liksom bort hur små dom faktiskt är när dom är nyfödda. Och både elsa och alex såg ut som jättar bredvid vilmer. Dom som nyss var så små tyckte man.. haha! :P

Jag undrar och funderar mycket på hur stor den här bebisen kommer vara. Alla vi har runt oss tror att han kommer väga under tre kilo och dom flesta har till och med gissat både vikt och längd. Jag däremot tror att han absolut inte kommer väga under 3,3 och absolut inte vara kortare än 50 cm. Men det trodde jag ju om alexandra också och där hade jag ju fel på 500 gram och tre cm. :) Och nu är det inte så länge kvar tills våran son får se solljus för första gången och vi längtar sååååå mycket. Men det behöver jag väl inte ens säga? Dom flesta höggravida känner nog likadant.

På grund av min fruktansvärda smärta i rygg, fogar och tryck "neråt" så blev det en sväng till förlossningen igår för lite undersökningar osv. Ligger med ctg och får höra prinsens hjärtslag :) slagen låg på allt ifrån 135-145/ min. Lät super fint och jag fick även träffa fantastiska Marie igår.

Nog om det, imorgon blir det bus för Elsa och Alexandra medan mammorna lunchar och jag ska självklart gosa med vilmer. En dag att se fram emot. :)

Både den här graviditeten och när jag väntade Alexandra så var never stop ett måste. Och nu när jag ligger här på sängen, tar det lugnt och kommer på att jag har lite never stop hemma så tycker jag att jag i min ensamhet kan vräka i mig dom och bara njuta. Mums säger jag bara!!!

Var till barnmorskan 10.00 och berättade om sammandragningarna, värken som jag har "söder ut" och alla ilningar osv. Ta det super lugnt fick jag till svar. Såklart sa hon massa saker men kortfattat "ta det super lugnt".

Sf måttet låg på 33 cm och hjärtljuden på 148 vackra slag i minuten. Han är en liten bebis som fortfarande har massvis med utrymme i magen så hon trodde att vi skulle få en bebis i samma vikt klass som Alexandra var ungefär. Men självklart kunde det bara tvärvända och att han helt plötsligt börjar växa massor för att bli en liten tjockis när han föds men det trodde hon var väldigt otippat eftersom Alex var så liten och eftersom hon kände och klämde och tyckte att han var liten. :) skönt att höra det iallafall att man får en liten bebis och inte en bjässe på 8 kg med tanke på hur lång och stor Robert är och var när han föddes. Puh!!!

Bm besöket gick bra men jag blir ju såklart lite små less när hon säger åt mig att ta det lugnt och i stort sett inte göra någonting alls. Hur som helst så får det bli en sväng till huset i eftermiddag när jag hämtat Alex på dagis för jag ska lämna pappas snickarbälte där eftersom han behöver det för golvbytet dom gör i vårat sovrum.

Här ligger jag i sängen och har såna jävliga sammandragningar att jag nästan vill slå näven i väggen och vråla ur mig fula ord. Senast nu ikväll så sa min mamma till mig att ta det lugnt osv för att vi vill inte att bebisen ska komma alldeles för tidigt. Och det håller jag med om. Men det är samtidigt jäkligt svårt att ta det "för" lugnt eftersom vi ska flytta om två veckor och lägenheten ska städas osv..

Sammandragningarna som jag har nu har tvingat mig ur sängen två gånger för att kräkas, dricka lite vatten och pusta ut lite. Dessa sd får ju en att tänka på hur dom riktiga värkarna känns.. Först "vanliga" värkar och sedan dom där fruktansvärda "jag vill dö nu" - krystvärkarna!

Jag vill bara att dom här sista sex veckorna ska flyga förbi så vi får träffa våran son och att Alexandra får träffa sin lillebror.. Vi längtar efter dig, lillen!


Jag har tid imorgon hos barnmorskan 10.00 och då får vi höra vad hon har att säga om att jag har såna sammandragningar som gör att jag till och med kräks av pain.. 10.00! Men först lämna Alex på dagis och sedan bm.

Alvedon är bara skit för övrigt! Funkar inte!!! Och något mer som är skit är att Robert jobbar natt hela veckan och jag är ensam hemma...just idag.. Jävla sammandragnings jävlar ifrån helvetet! Hoppas på sömn inatt iaf, men vi får se hur det blir med det. Magen är hård som en sten och alldeles klot rund. Önska mig lycka till och hoppas på att jag får sova.. Det här är inte kul alltså...

Glömde helt bort att lägga in denna framifrån tagna bilden på kulan :)

Magen blir större och större och jag blir bara mer och mer otymplig. På dagis när jag lämnar och hämtar Alexandra så får dagisfröknarna klä av och på tjejen medan jag står bredvid och pustar ut. Att sitta på huk och klä på Alex "börjar" bli så jobbigt att jag känner vissa dagar att "idag får det bli en hemma dag endast iklädd blöja. Igår fick en vän son efterlängtade son och jag blev sååå avis när hon skickade vikt, längd och bild på honom i ett mms. Men snart är det våran tur och jag håller på att längta ihjäl mig efter att få snusa på våran son, visa honom för alexandra och börja livet som två barns morsa.. Tänk bara att få ligga på mage och sova igen... Mmmm ååh vad SKÖNT!!! Här är iallafall en bild på kulan som är tagen för bara en liten stund sedan :) " liggandes på rygg på golvet hos mamma och pappa-bild" fick det bli. :)

Du är det vackraste i hela världen alexandra. Jag älskar dig till månen och tillbaka tusen gånger om. <3

Kulan i förrgår kväll. :)

Dåliga bilder men ändå ser man jätte skillnad. Vitt vitt vitt blir det. :)